vrida om tankarna
Idag är första gången på nästan två år som jag uppdaterar bloggen. Jag gör som förmodligen många andra, detta för att det är skönt att skriva av sig och ha en plats där man kan känna att man verkligen kan öppna upp sig påt. Konstigt nog, trots att alla kan komma åt den här sidan, känns det rätt för mig att göra det här. Jag skall försöka vara aktiv och jag har köpt en ny kamera, en riktigt häftig kamera, vilket gör att jag kanske kan liva upp inläggen med lite roliga bilder också.
Jag har under den senaste tiden på grund av mycket, blivit nedstämd i livet. Jag väljer självklart som många andra att lägga ett annat ansikte utåt, men jag tror att mitt problem varit att jag lagt upp ett annat ansikte mot mig själv också, sen upplever man inte problematiken förrens bägaren rinner över. Det är läget jag är i nu, ständigt. Jag är livrädd för att söka hjälp, jag skulle verkligen tycka att det vore skönt att prata med någon, men är livrädd för att "diagnotisera" eller också svälja stoltheten och ta hjälp. Jag är idiotiskt hård mot mig själv i vissa lägen, då jag väljer att klara mig ur allting själv. Jag har Ludwig från ett år tillbaka, min fantastiska Ludwig, men jag vill inte att han ska få ta allt eller att det påverkar honom så pass att han blir nedstämd också.
Jag vill inte äta antidepressiva, känns som om det är den enkla vägen men att man egentligen bara ljuger för sig själv. Det är uppenbarligen något i livet man inte är lycklig med, och det förvränger man bara med tabletterna.
Så vad är det jag känner? Jag känner en ständig oro, ständigt ont i magen och har ständigt hög puls. Jag vet ibland inte vad jag är orolig över. Med tanke på allt som händer i världen är jag ofta orolig över vad som kan hända, och får flera gånger om dagen oro-attacker, att det just nu kan hända någon jag älskar något. Jag har fått en ny tjänst och arbetar otroligt mycket, och även där går jag och oroar mig. Hur ska man förklara? Jag är ansvarig för köttavdelningen, och som ni alla förstår är det ett ganska utmanande jobb då kött motsvarar väldigt mycket pengar samt väldigt korta hållbarheter på produkterna. Här går jag och oroar mig för att jag ska ha beställt för mycket, så att vi får slänga varor, har jag beställt för lite så att vi tappar försäljning och får missnöjda kunder? Har jag beställt helt fel varor så att avdelningen inte ger det resultat jag skall visa upp? På detta har jag hela tiden också i åtanke på min familj. Jag upplever att jag träffar dem alldeles för lite. Jag har ingen ork att träffa dem så ofta som jag vill, men när jag inte gör det tycket jag att det är jobbigt att jag inte gör det. Jag känner hela tiden att jag måste träna mer för att jag inte är bekväm i mig själv, vilket jag inte orkar. Det är nog till största del detta, att jag inte har någon ork kvar.
Hur som helst, mycket saker har hänt i världen och i mitt liv, och mycket händer fortfarande. Hur hanterar man all denna oro? Någon som varit i samma sits? Jag är jätteglad för svar! Jag tror att jag har ett riktigt superliv. Jag tjänar bra för min ålder, har en fantastisk familj och pojkvänn som jag är förlovad med, fina vänner och är på bra språng i karriären, men varför kan jag aldrig bara känna det och njuta av det? Hur gör man för att börja uppskatta livet? Det är ju helt fantastiskt, men varför kan jag inte bara känna det? Jag SKA fixa detta, jag ska bli lycklig igen och uppskatta livet som jag gjorde förut!
Tack till er som lyssnar och läser.