sömnparalys
Det händer mycket i livet just nu och bloggen blir verkligen eftersatt. Men i natt hände något som jag känner att jag vill skriva om. Det är inte så välkänt, men det är ändå många som lider av det, utan att veta om det. Det händer oftast när jag sovit riktigt dåligt, kanske vaknat tidigt på natten och legat vaken i några timmar. När jag sedan äntligen blir trött och håller på att somna så går något fel och jag går in i en sömnparalys.
För att förklara vad sömnparalys är får man börja med sömncykeln. Det finns nREM-sömn (non-REM) och REM-sömn. Man har cirka 80 minuter av nREM-sömn följt av 10 minuter REM-sömn (dröm-sömnen). Denna 90-minuterscykel upprepas 3-6 gånger varje natt. Under nREM-sömnen är andningen och hjärtfrekvensen normal och kroppen har möjlighet att röra på sig. Det är även under detta stadiet som sömngång och att prata i sömnen kan förekomma. Under REM-sömnen, som är den lätta sömnen, kan andning, hjärtfrekvens och blodtryck variera. Den viljestyrda muskulaturen är avstängd under REM-sömnen genom att signaler från nerverna till musklerna blockeras. Detta antagligen för att vi inte ska kunna agera ut våra drömmar när vi sover. Drömmer vi att vi slåss med någon till exempel så ska vi inte kunna börja slå omkring oss i sängen. Det finns de som har en störning i denna funktionen som gör att musklerna är aktiva och de därmed rör sig även under drömsömnen, vilket kan ställa till stora problem för de som sover bredvid….
Mitt problem är det omvända. Sömnparalys innebär att kroppen går ner i REM-stadiet och musklerna paralyseras, men man är fortfarande vaken. Det gör att jag inte har någon kontroll över min kropp, andningen saktar ner och även om jag fortfarande andas så är andningen mycket mer ytlig än vad jag är van vid och jag kan överhuvudtaget inte styra den. Det känns också tydligt att hjärtat slår saktare. Det går inte att röra ett finger eller ge något ljud ifrån sig. Det här stadiet kan vara allt från några sekunder till flera minuter (och i sällsynta fall flera timmar) och det känns som att vara omgiven av betong, inlåst i sin egen kropp. För det mesta hörs även ett susande ljud, lite som det sus man hör när man gör från ett rum med mycket ljud till ett där det är helt knäpptyst. Susandet är bara högre. De gånger jag har ögonen öppna så ser världen ganska grå och lite dimmliknande ut. När paralysen börjar släppa så kan jag fortfarande inte röra mig, men ge ifrån mig svaga ljud eller andas snabbare. Jag brukar då alltid försöka andas högt så att min man ska höra mig och putta på mig så att paralysen släpper. Han misstolkar tyvärr oftast ljuden som vanliga mardrömmar och vill därför inte störa mig, alternativt så vaknar han inte. När jag väl kan ge ljud ifrån mig så är det bästa sättet att få paralysen att släppa, det på något sätt får liv i musklerna. Tyvärr så händer det aldrig bara en gång utan så fort jag vaknat ur paralysen så sjunker jag ner i den igen. Det brukar hända upp till tre gånger tills sinnet till slut också somnar av ren utmattning.
Jag kan ibland under paralysen ha känslan av att jag kan röra armarna, men inte fysiskt. Det är som att min kropp har ett annat, ”psykiskt” lager, som jag använder för att försöka väcka min man. Jag har vid något tillfälle även sett hur jag självt slagit min man hårt med armarna för att väcka honom, men mina riktiga armar ligger fortfarande fastfrusna. Det ser ut som när man på film ser någons själ lämna en kropp. Det är en mycket frustrerande känsla, men de gånger det händer så känner jag åtminstone att en del av mig, även om den bara är psykisk, kan röra på mig. Det mest skrämmande är när jag inte kan göra något, bara ligga och lyssna på mina svaga andetag.
Sömnparalys är känt från alla kulturer och det finns teorier om att vittnelser om besök från utomjordingar, eller förr i tiden från onda väsen, egentligen handlar om sömnparalys. Det är många som i samband med sömnparalys även får hallucinationer och ser skrämmande bilder, människor i sovrummet eller upplever att någon tar på dem. Jag har inte upplevt det särskilt ofta och känt mig lyckligt lottad att jag åtminstone slipper det, men jag har vid ett tillfälle under en sömnparalys sett en kontur av en människa stå vid sängen och se på mig. Och i natt var inte den värsta sömnparalys jag haft, men det var den starkaste upplevelsen av att jag hade besök samtidigt. Jag sov med ögonbindel och kunde inte se något, men kände hur två händer tog tag i mina fötter och hur något även träffade min rygg, som ett pekfinger som någon satte vid min ena skuldra. Efter det hade jag en mycket stark känsla av att någon stod vid min säng och tittade på mig och det var både bra och dåligt att jag inte kunde se något. Varför sömnparalys ofta är kombinerat med ljud eller syner vet man inte. Kanske har det att göra med att en del av kroppen ändå är inne i dröm-sömnen och den del av hjärnan som stimulerar drömmandet är aktivt, men det förklarar inte varför bilderna oftast är skrämmande och hur de kan uppstå när man till stor del ändå är vaken och att man upplever det utanför sin egen kropp. Men på något sätt så uppstår det sannolikt i hjärnan.
Sömnparalys förvärras av stress, att drömma fast man är medveten om att man drömmer, alkohol, för lite sömn och att sova på rygg. Jag sover aldrig på rygg för det ger nästan garanterat sömnparalys, oavsett om jag är väldigt trött eller inte. Att sova på mage är dock ingen garanti att jag inte får sömnparalys. Det är mer otäckt att få sömnparalys när jag ligger på rygg, jag känner mig mer utsatt. Det mest fruktansvärda är dock att drabbas av paralys när man vaknar. Det har bara hänt en gång och jag hoppas jag slipper uppleva det igen. Uppvaknande paralys innebär att man vaknar direkt från REM-sömnen utan att gå via nREM-sömnen först vilket är det normala. Det är mer skrämmande eftersom man inte riktigt vet vad som händer. Kanske vaknar man mitt i en dröm och det naturliga är att då vilja skaka av sig den och kanske vända på sig, men istället vaknar man upp i en kropp som inte kan röra sig och man kan inte dra efter andan för den styrs helt av kroppen. Känslan av kvävning är vanlig under paralys. Antagligen är det för att många får panik, men slappnar man bara av så tar kroppen hand om andningen.
Det var länge sedan nu jag drabbades av paralys. Det händer några gånger om året, vissa gånger tätt inpå varandra och det lämnar en känsla av utmattning och olust. Jag försöker alltid få god sömn för att minska risken, men det är alltid en vag ångest som ligger över sömn för jag vet att det kommer hända igen någon gång. Det går att vänja sig och slappna av och slutar man kämpa emot är chansen större att man bara somnar. Men instinkten att röra på sig är stark så det är en kamp varje gång.