Linnea Aktanius

Ja ni. Ett bra tag sen senast! Jag är inte tillbaka, men har en sak som jag vill skriva om, som folk dagligen inte förstår sig på, något som utåt kallas "att jobba för mycket för att vara så ung". Jag beskriver det här, då att jag skall kunna hänvisa hit varje gång detta ämne kommer upp istället för att behöva förklara mig varje gång.

 

Genom hela livet har jag ständigt behövt ha något som jag brinner för, något att kämpa för. Det motiverar mig att gå in för något hårdare än någon annan. Att överprestera, och ständigt överraska. Jag får boost av det, och det är det enda som är viktigt för mig i livet. Till en början hade jag fotbollen, jag ville bli bäst. Jag skulle vara den som tränade hårdast av alla, och den som ständigt överraskade. mina närmaste kompisar började dricka alkohol, och vara uppe sent om nätterna och så vidare, men inte jag, för jag skulle bli bäst, och jag visste vad som krävdes. De tyckte självklart att jag gick in för detta för hårt, men vad visste de? Jag ville ju bli bäst! Jag la ner all tid jag hade, och blev bara bättre och bättre, och började som sagt, överraska folk med min prestation och det boostade mig. Sen tog det stopp, konkurrensen blev hårdare och jag var inte tillräckligt bra. Och jag la av, för att jag insåg att jag inte längre kunde bli bäst. Och som en extremt målmedveten person som jag är, funkade inte detta.

 

I fler år nu har jag sökt detta igen, och gjort allt jag kunnat för att hitta något som jag kunde bli bäst på, och något där jag kunde fortsätta inspirera och överraska folk med mitt engagemang. Jag försökte med skolan, och mitt förra jobb, men det räckte inte till. Jag insåg att jag behövde något nytt i livet för att kunna hitta detta igen, och bestämde mig för att flytta till Stockholm. Jag fick ett jobb på ICÀ Maxi i Nacka, utsedd till Sveriges finaste matbutik, och jag tänkte inte så mycket mer på det. Jag tog extrapass och ställde upp, för att jag visste hur viktigt detta var på denna butik för att få ett förlängt kontrakt efter min provanställning, då folk ständigt får gå, för att de inte håller måttet. Man skulle plocka varje vara så snabbt som möjligt, men samtidigt vara extremt noggrann.  Detta triggade igång mig för att jag ville bevisa att jag baskemig kunde få behålla min tjänst, jag skulle visa dem. Allt handlade om det, och jag skulle bara visa att jag verkligen ville ha kvar mitt jobb. 

 

Sedan, efter några månader insåg jag hur mycket min inställning började uppskattas, och det gick bara bättre och bättre, och då insåg jag, jag har hittat min thing. Inom ICA kan du gå hur långt som helst, om du bara verkligen vill, och jag insåg att jag åter igen ville börja överraska med min entusiasm Och inställning. Jag har hittat det jag brinner för och vet vart jag vill i livet, och jag tänker gå in för detta hårdare än vad jag gjorde med fotbollen. Förväntar de sig att jag ska plocka en bur med varor på en timma, så ska jag plocka två. Förväntar de sig att man ska ta något extrapass i veckan, ska jag ta allihopa, och under dessa pass prestera. Med denna inställning gav det mig efter ett halvår en befordran till en heltidstjänst med ansvar, och jag har förstått att nu är det bara att köra, nu får jag min chans, och jag ska göra allt i min väg för att fortsätta överraska. Denna tjänst innebär att jag ska försöka dela med mig av min inställning och få andra att jobba så bra som möjligt, vilket definitivt är utanför min comfort zone, och jag älskar det. Det är något som jag inte vet om jag kommer vara bra på, men som jag ska göra allt för att klara av och bli bekväm i så bra som möjligt. En ny utmaning som motiverar mig. Har aldrig sett lycka i något så mycket som i något som jag känner fortsätter utmana mig, och ICA ger mig ständigt den utmaningen jag behöver i livet. Jag är tillbaka och kan följa alla andras resor, evenemang och påhitt från nätet, för nu ska jag lyckas, jag ska bli bäst. Och jag lovar er, jag har nöjen i livet också, utanför jobbet, men lagom så att det räcker för mig! 

 

Detta ta har gjort att jag hittat en vardag som jag mår så otroligt bra med. Jag har hittat en plats som alltid kommer ge mig nya utmaningar, och chanser till att varje dag överraska och visa att jag kan vara bättre än förväntningarna som finns på mig. DET är det som gör att jag är okej med att lägga mig klockan åtta varje kväll, Ställa klockan på 03:50 och inte vara med på högtider och fira och festa. Jag får av det så det räcker för mig, för att en ledig dag, är för mig en dag mindre att kunna överraska på och göra något bra, och något som "förlänger" den resa jag vill ta i livet. 

Folk ftågar ofta, vad är ditt mål med ICA, hur långt vill du gå? Jag vill gå så långt som det bara är möjligt, och tar det stopp, då gör det det och då får jag hitta något annat. Men min inställning är att man alltid kan gå längre än vad alla andra gått, och sen får vi se vart det tar vägen. Vem vet, det kanske slutar här, och så får jag hitta något annat. ELLER så kan det ta mig hur långt som helst, det får framtiden avgöra.

 

Mitt mål genom ICA är att ta mig så långt jag kan, och fortsätta vara så inställd på en sak, jag ska gå så långt jag kan och göra allt som krävs av mig för att nå dit. Detta ger mig glädje i livet och jag kommer alltid att vara sådan som person. Så kom inte och säg, att jag går in för "ett jobb på ICA" för hårt, för att jag vet vart detta kan ta mig, och jag tänker inte låta någon eller något stå ivägen för att jag ska kunna ta mig dit.

 

Mina föräldrar har uppfostrat mig till att jobbet är inget man har för att överleva, man måste ha ett jobb som är livet, och ICA, med alla sina möjligheter och utmaningar, kan ge mig det.

Och att jag är för ung, och borde ta vara på allt annat i livet, det är bara nonsens. Varför vänta när man kan köra nu?