Att vara i ett SHoppingberoende
Ja ni. Här är den. Dagens inköp. En helt kolosalt snygg jacka ifrån Peak Performance. Jag har ju 25% rabatt, och den fanns i min storlek. Klart att jag måste ha den! Där har ni mitt life struggle. Hittar på ursäkt efter ursäkt, för att det på något sätt ska vara okej, när det egentligen inte är de. Man kan prata om att unna sig, men när det handlar om att tillfredställa ett behov är det inte längre kul, det är ett måste. Jag har alltid befunnit mig i ett extremt intresse för kläder, och alltid valt att lägga stor del av mina inkomster på detta.
Men nu har jag kommit till en fas i livet då jag inser att annat är viktigt för mig. Jag måste ha annat, och annat kostar. Men det är också först nu som jag insett att jag kan inte sluta. Folk har länge sagt till mig att jag lever i ett sjukligt beteende, men jag har aldrig förstått detta. Jag har ju haft pengarna? Hela denna röra slog mig idag, för att jag denna månad ska försöka börja spara pengar, för att kunna göra de saker som jag vill göra. Och sen hittar jag saker jag vill ha. Och dagen till ära tänkte jag ta ett lån. Då slog det mig att jag är sjuk. Jag är beroende på mitt vis. Precis som andra är beronde av alkohol, mat, sex, vad som helst, så är detta mitt beroende, och det är på allvar. Jag tänkte alltså ta ett lån för att kunna göra något, som jag egentligen inte kan. Jag kan inte köpa och behålla. Jag måste sluta spendera. Däremot slutade detta med att jag valde att, äsh, jag börjar spara nästa månad. Jag valde alltså åter igen att shoppa, och som tur var inte att ta ett lån. Därav köpte jag ändå denna fabulösa Peak Performance Jacka, som jag dess utom har i två färger till.
Såhär ser min vardag ut. Jag kan känna, "tusan också när jag ser på den här filmen hade jag velat ha den sortens mjukisbyxor i den färgen", och då går jag och köper dem. Såhär är liksom hur det ser ut. Jag kan vilja ha en sorts sko en dag till ett tillfälle, för 2000 spänn och sen använder jag de en gång. Och så fortsätter detta, varje dag. Mycket vill ha mer som man brukar säga.
Jag förstod idag att jag behöver hjälp med detta. Gick in på flashback och läste om folk som sitter hos kronofogden och inkasso, hur folk har förstört sin ekonomi föralltid, och jag kände att jag inte direkt är påväg åt rätt håll, och har därför valt att ta hjälp medan jag fortfarande inte påverkat något runtom mig. Detta är därför något jag vill dela med mig av till er, för att jag som jag sa i ett tidigare inlägg skrev, att jag skäms inte över något. Men tänk efter över era beteenden. Hur konsumerar ni egentligen? Är det dags att se över hur man styr upp sin ekonomi, eller som i mitt fall, inte styr upp alls? Man måste blotta det för sig själv, och inse att det inte är normalt att mer än halva lönen varje månad försvinner på att man piffar till garderoben.
Nu har jag själv aldrig testat detta, utan det är nytt för mig. Men jag känner redan nu att jag har fått bort en klump i magen bara av att ha tagit tag i det hela. Att få gå och prata med någon som förhoppningsvis inte håller med mig, men som förstår mig känns jätteskönt. Återkommer om detta, men ber er alla ta in detta. Oavsett vad det är. Tänk efter och blotta er för er själva? Är något av era beteenden skadliga? Kan det uppstå konsekvenser? Var aldrig rädd för att hjälpen är aldrig längre bort än till telefonen. Det är bättre att göra något medan man fortfarande kan.
Jag har en väldigt nära person till mig, som jag inte vill säga vem för dens skull, men som är alkoholist. Och vi har under ett tag bollat detta tillsammans. Insett att vi sitter i samma båt, men att jag enklare kan göra något åt saken. Man gömmer undan för andra, man gör det för görandets skull, och inte sakens skull, utan att man bara känner att man måste utföra handlingen för att det sitter och gnager. Det är så många beteenden som är lika, och detta handlar om att alla beroenden är i princip the same.
Det hela handlar om att man måste lära sig hitta lyckan i annat. Man måste inse att man inte alltid behöver detta för att kunna vara lycklig. Man måste helt enkelt inse att det går att vara lycklig utan detta. Jag kan se på film i mina gamla mjukisbyxor. Jag behöver liksom bara en liten putt i ryggen