Linnea Aktanius

 

 

Har valt att dela in detta år i 9 punkter, de allra största höjdpunkterna i år, med andra ord de märkvärdiga som är värda att nämnas.

Detta var det första som hände i år som var kul. Med andra ord talar jag här och nu om för er att Januari-Maj inte var så mycket mer än skolan och plugg. Betade av det sista liksom. Men balen var en riktig top tio kan man säga. Om inte fem. Det var en dag man bara aldrig ville ta slut. Dansade dock med mitt ex som jag idag har tellus sämsta förhållande med haha, no shit sherlock. Annars var det bra. Hade en klänning som jag älskade, var supernöjd med mitt hår, mitt smink, mina smycken och allt sådant. Var superkul att få känna sig så fin. Och som pricken över it så var hela dagen en supertrevlig dag. Dansen var kul, picknicken, middagen, ALLT. Punkt slut. Var en riktig höjdardag som jag hoppas att alla får uppleva som får chansen!

Den första riktiga partyresan jag varit på. Hela klassen var med och vi hade alla superkul. Det blev lite intriger här och var men det var ju något som vi alla säkert räknade med. Det var supa så det stod höga ting om det, poppers, absint, och jaa jag vet inte vart det hamnade. Vi hade skittrevligt och var en av de bästa resorna jag varit på! Träffade dess utom lite folk där som jag har kontakt med än idag vilket också är kul. Magiskt när vi hela klassen var på en bar som heter Peppes Bodega och de spelade Håkan Hellström. Vi var så fulla, hypeade, stod på baren, på vägghyllor, jaa, magiskt ögonblick var det iallafall. Såsom många andra denna resa.

Detta var den bästa dagen i mitt liv. Har sett fram emot denna sedan jag började gymnasiet. Har varit skoltrött genom hela gymnasietiden och har bara tyckt att det varit en pers. Förutom alla människor man lärt känna såklart. Hela denna period var hur som helst otrolig. Hela studentperioden alltså. Alla skivor och fester. Och sen denna dag. Vet inte om det var att skolan var slut eller själva dagen som jag var lyckligast över. Men den vita mössan satt så fint på Linnea Aktanius huvud.

Denna människa. Denna fina människa. Har känt henne i säkert 5 år, men "hittat" henne först nu. Eller vi har hittat varandra kan man säga. Vi gav väl varandra ett ärligt försök när vi var på Rhodos med klassen och insåg sakta men säkert att vi var likadana, på alla plan. Hon tycker samma sak som jag är jobbigt, och blir glad av samma saker, festar på samma sätt som jag(haha) värdesätter samma saker och planerar precis som jag. Så mycket "MEN VAAA-upplevelser". Så mycket saker som jag trott att jag varit fullkomligt ensam om att tycka om, ha åsikter om eller avsky, hon är på pricken the same. Det bästa av allt är att hon är den första tjejkompis som jag faktiskt fungerat med. Har haft tjejkompisar som kommit och gått, men som alltid skitit sig för att jag antar att jag, oh well, inte funkar med tjejer över huvud taget för att jag är väldigt killig och hård själv. Har nästan bara nära killkompisar annars, men Julia är den första! En person som jag värdesätter väldigt högt här i livet. Gråter ihop med, skrattar ihop med, är äcklig, ytlig, djup, skum, allt med. Känns som en andra jag. Definitiv jöhdpunkt detta år!

I följd då av Julia-punkten kommer denna sjuka händelse. Vi tog lite spontant en sista minuten till Palma Nova och gjorde en klassiker och festade på Magaluf. Var också en riktig höjdare. Finns så mycket att berätta om denna resa och så mycket som inte bör nämnas. Såsom när vi en morgon vaknade upp på olika håll och ingen av oss har en aning om hur vi hamnade där vi hamnade. Vi visste inte vart vi var och vi hade inget batteri i telefonen tillslut heller. Två 19-åriga tjejer hade helt och hållet tappat varandra och sig själva någonstans på Magaluf. Kommer aldrig glömma lyckan när vi tillslut såg varandra där, helt utslitna, rädda och svettiga på Palma Novas gator. Eller den kvällen då jag bestämde mig för att ha passet i plånboken, och tappade plånboken på grabbarna grus. Herrejösses. Vi skulle inte få komma hem! Var en av de hemskaste kvällarna i mitt liv men något som jag idag kan skratta mig trött på. Även här träffade vi människor som vi båda har kontakt med idag, och som gjorde denna resa till något speciellt. Sena nätter, brännskador efter att varje dag somna i solen, strandfyllor, ja herregud vilken resa! Det galnaste jag gjort än sålänge i mitt liv!

Min älskade flytt till Stockholm. Som gjorde detta år ännu bättre. Har så länge velat men inte tagit tag i de på riktigt. Har fått två superjobb, där jag förövrigt lärt känna massa fina människor som man bara kommer nämre och närmre. Jag får bo med min kära familj nu igen och lever i Sveriges mest vakna stad. Kan inte säga så mycket mer än så än att det är något av det bästa jag gjort. Ska bara se till att få hit Julia nu med! Både Stadium och ICA är två kanonarbetsplatser, åtminstone här i Stockholm. Bra struktur, bra med tider och kanonbra jobbarkompisar! Det är svårt att inte trivas här!

Har fått hela min framtid planerad. Eller ja. Inte i punkt och pira men till stor del. Vill nu i ca 1,5 år jobba arslet av mig för att sedan se de flesta delarna av världen. Förhoppningsvis men Julia men kanske ensam, och det klarar jag! Efter detta vill jag bosätta mig ensam, om det inte händer tidigare, för att sedan börja utbilda mig till Fastighetsmärkare. Så långt har jag kommit. Är så motiverad till framtiden att jag knappt kan vänta på att den ska hända!

Har hittat motivationen vad det gäller träning och kost, och jobbar sakta och säkert mot min drömkropp. Jag har uppsatta mål, rimliga dessutom, och hittar lyckan i en god kost och mycket träning. Känns otroligt! Vem vill inte ha motivation till det liksom? Min största hobby för tillfället är att lyfta skrot, springa och äta proteiner. Kul liv ändå

Detta är den viktigaste delen av det här året, och också den jag är tacksammast för. Jag har väldigt länge brytt mig om vad andra tycker, och anpassat mig efter hur andra vill att jag ska vara. I år har jag bara fokuserat på mig själv. Kanske för mycket, vem vet, men jag mår så bra av det. Jag gör saker som andra säkert hade skämts och haft ångest över, men jag känner ingenting. Klart att man har en gräns, men inte så det stör mig längre. Tror detta är något alla behöver? För vad är viktigare än att du accepterar dig själv? Vad alla människor runt om tycker, det är en annan jävla femma. De som verkligen betyder något de faller med på plats, så är det bara. Och därför sitter jag nu i ett liv filtrerat från falska människor, och umgås bara med de som jag mår bra av. För att jag styrt av de jag inte vill umgås med. Detta är också något man blir lycklig av. Ge ingen tid åt de som inte ger dig något, utan som bara tar.

 

Jag har gjort så mycket år 2014, och så många har försökt nå mig genom att stampa på mig,  berätta för mig om hur fel jag gjort, bara för att de inte själva vågar. Men jag bara skrattar inombords, känner hur sorgligt det är att de inte vågar leva ut sitt liv, och ångra sig istället för att undra, när det är just så, att man bara lever en gång. Jag känner i allafall att jag är lyckligt lottat att jag har sjuka saker att skratta åt, än att känna "fyfan vad trista mina första 20 år har varit". Jag står för att jag är ung om dum och älskar det, för jag har aldrig känt mig så levande som jag har gjort i år. Mycket vin har det varit 2014. Men det är precis hur ett 2014 för en 19-åring ska vara. 2014 har gett mig så mycket, mest av alla mina år. Och så händelserikt. Ae, jag älskade 2014. Hoppas att årssummén nästa år har samma positiva riktning, men det tvivlar jag inte en sekund på med mina planer.

 

(Redigerar detta inlägg imorgon och lägger in bilder)