ICA, på alla plan
Sådär. Jag sitter ner, nu ska ni få känna på blogga kära läsare. Ni har hållit i, knappt tappat en läsare trots att jag inte bloggat på år och dagar. I owe you big time. Jag vet inte vart jag ska börja. Har funnits så mycket tankar och så många idéer om allt jag vill skriva om. Vi kan börja med en allmänn överblick. Jag lever, näst intill iallafall. Har jobbat, och jobbat, och jobbat. Är liksom inne i ett flow, kan inte sluta. Ber de mig komma in extra, eller stanna längre, i'll be there. Brinner verkligen för jobbet just nu, kommit in i en fas där jag liksom bryr mig för mycket om butiken för att bara kunna åka hem när jag vet att det hjälper om jag stannar. Gör ju inte mig något att det blir extra klirr i kassan heller liksom. Trivs med de tidiga mornarna och framförallt med mina jobbarkompisar. Lyssnar på musik, hänger så gott jag kan med mina Stadium-amigos, vilket lyfter vardagen lite ljusare! Älskar Stockholm, och det kommer förmodligen krävas mycket för att få mig härifrån. Största problemet är att mina saknade Linköpingsbor får lida av detta. Får ju aldrig en dag ledigt att åka hem och se till att de fortfarande lever. Snapchat, och inte närmare än så kommer jag inte... Vilket suger. Men negativitet, det är inte för mig, livet lever, de lever, jag lever, det är det viktiga. Återkommer mer i ett senare inlägg!